Språket i Leo Ågrens inbördeskrigsskildring Fädrens blod

Abstract

Denna biämnesavhandling handlar om språket i Leo Ågrens Fädrens blod (1961). Syftet är att studera på vilket sätt Ågren använder olika språkliga varieteter som talspråk, dialekt och inslag av andra språk än svenska, det vill säga flerspråkighet. Fädrens blod är den tredje delen av Kungsådertrilogin som skildrar striden om äganderätten till ett nybygge mellan två släkter. Händelserna utspelas huvudsakligen i Jakobstad. Analysen av de talspråkliga och dialektala dragen begränsas till de lexikala och morfologiska nivåerna. Romanen handlar om inbördeskriget och ett syfte i analysen är att undersöka på vilket sätt språket reflekterar romanens innehåll.

Analysen visar att språket varierar avsevärt i romanen: berättaren använder skriftspråk, huvudfiguren Rolf Eriksson talar vårdat talspråk medan många andra gestalter talar nordösterbottnisk dialekt. Språket i dialogen är starkt dialektalt färgat men stiliserat, det vill säga att Ågren använder ett urval dialektmarkörer för att ge läsaren en illusion av dialektalt tal. På samma sätt används talspråksmarkörer, som förkortade former, diskurspartiklar, interjektioner och kraftord. Många av de historiskt bundna orden är skällsord som riktades mot motståndare. Med hatretorik dehumaniserades motparten och framställdes som en fiende som måste krossas. Trots att både författaren och huvudpersonen är vänsterinriktade ifrågasätts såväl de vita som röda idealen i romanen. Den språkliga miljön under inbördeskriget var heterogen, vilket Ågren framhäver genom att använda metaspråkliga kommentarer och inskott av andra språk som finska och tyska. Ågren använder alltså både implicit och explicit flerspråkighet.

Fädrens blod publicerades ett år efter Väinö Linnas inbördeskrigsskildring Upp trälar!, som är den andra delen av Här under polstjärnan-trilogin. Linna framhävde de sociala och ekonomiska orsakerna bakom de rödas uppror. Uppfattningen att alla finlandssvenskar tog enhälligt parti för de vita och att det fanns bara några "vilseledda" som anslöt sig till socialisterna har varit seglivad. Ågren visar att en del finlandssvenskar deltog i strider på röda sidan och att de, som sina finskspråkiga kamrater, hamnade i fångläger efter kriget.

Fädrens blod, som många andra Ågrens romaner, handlar om etiska frågor om klasskillnader och krig. Romanen fick bra recensioner både i Finland och i Sverige, men trots detta har den inte översatts till finska, liksom inte heller någon annan av hans romaner. Fädrens blod är intressant såväl innehållsligt, kompositionellt som stilistiskt. Vidare forskning kunde vara en narratologisk undersökning av romanens rika intertextualitet, berättelsenivåer och olika röster eller en receptionsforskning som behandlar skillnader i romanens mottagande mellan Finland och Sverige.

Sivuainetutkielmani käsittelee Leo Ågrenin Fädrens blod -romaanin kieltä. Tavoitteena on tutkia, millä tavalla Ågren käyttää eri kielimuotoja kuten puhekieltä, murretta ja muita kieliä kuin ruotsia, toisin sanoen monikielisyyttä. Fädrens blod on Kungsåder-trilogian kolmas osa ja kuvaa kahden suvun kiistaa uudisrakennuksen omistajuudesta. Tapahtumat sijoittuvat pääasiassa Pietarsaareen. Puhekielen ja murteen analyysi on rajattu leksikaaliselle ja morfologiselle tasolle. Romaani käsittelee sisällissotaa ja yhtenä tavoitteena on tutkia, millä tavalla tämä näkyy teoksen kielessä.

Analyysi osoittaa, että teoksen kieli vaihtelee huomattavasti: kertoja käyttää kirjakieltä, päähenkilö Rolf Eriksson puhuu huoliteltua puhekieltä, kun taas monet henkilöhahmot puhuvat pohjanmaanruotsin pohjoista murretta. Dialogin kieli on vahvasti murteellista mutta tyyliteltyä, toisin sanoen Ågren käyttää tiettyjä murrepiirteitä luodakseen illuusion murteellisesta puheesta. Samalla tavalla käytetään puhekielen piirteitä, kuten supistettuja muotoja, partikkeleita, huudahduksia ja kirosanoja. Monet historialliseen aikaan kuuluvista sanoista ovat viholliseen kohdistettuja haukkumasanoja. Vihapuheella epäinhimillistettiin vastapuoli ja esitettiin vihollisena, joka on murskattava. Vaikka niin kirjailija kuin teoksen päähenkilö edustavat vasemmistoa, kyseenalaistetaan romaanissa niin valkoisten kuin punaisten ihanteet. Sisällissodan kielellinen miljöö oli heterogeeninen, minkä Ågren tuo esiin käyttämällä metakielellisiä kommentteja ja suomen- ja saksankielisiä ilmaisuja. Ågren käyttää siis sekä implisiittistä että eksplisiittistä monikielisyyttä.

Fädrens blod julkaistiin vuosi Väinö Linnan sisällissotakuvauksen Täällä Pohjantähden alla -trilogian toisen osan jälkeen. Linna nosti esiin punaisten kapinan taustalla olleet yhteiskunnalliset ja taloudelliset syyt. Käsitys, jonka mukaan kaikki suomenruotsalaiset olivat valkoisten puolella ja että vain muutamat harvat liittyivät sosialisteihin, on ollut sitkeähenkinen. Ågren osoittaa, että osa suomenruotsalaisista otti osaa taisteluihin punaisten puolella ja että he, kuten suomenkieliset toverinsa, päätyivät vankileireille sodan jälkeen.

Fädrens blod, kuten monet Ågrenin romaaneista, käsittelee luokkaeroihin ja sotaan liittyviä eettisiä kysymyksiä. Teos sai hyvät arvostelut sekä Suomessa että Ruotsissa, mutta tästä huolimatta romaania ei ole käännetty suomeksi, kuten ei muitakaan hänen teoksiaan. Fädrens blod on mielenkiintoinen niin sisällöltään, rakenteeltaan kuin tyyliltään. Jatkotutkimus voisi olla narratologinen tutkimus, joka käsittelee romaanin runsasta intertekstuaalisuutta, kerrontatasoja ja eri ääniä tai reseptiotutkimus, joka tarkastelee eroja teoksen vastaanotossa Suomessa ja Ruotsissa.